Direktiv och förordningar från EU
Här har vi sammanställd några av alla de direktiv och förordningar från EU som går in och tar plats i vår svenska lagstiftning och därmed påverkar drift och uppföljning av miljöfarliga verksamheter i Sverige.
Har du frågor kan du kontakta
Industriemissionsdirektivet (IED)
IED är ett minimidirektiv från EU som samskriver förhållningsregler från flera äldre författningar och som därmed påverkar en mängd olika industriverksamheter i såväl Sverige som andra länder inom EU.
På denna sida sammanfattar vi de viktigaste följderna av IED för våra svenska verksamhetsutövare.
Industriutsläppsförordningen SFS 2013:250
SFS 2013:250 beskriver främst hur kravet på BAT (Best Available Technique) ska hanteras på industriutsläppsanläggningar, ex. med avseende på BAT-slutsatser och statusrapporter.
BAT-slutsatser
Även före IED fanns så kallade BREF-dokument (BAT Reference Document) som sammanfattar vad som ska anses vara bästa tillgängliga teknik inom olika branscher. Genom IED har dessa dock fått en mer framträdande roll då de leder fram till så kallade BAT-slutsatser som utöver tips kring teknikval även innehåller begränsningsvärden med avseende på ex. utsläpp till luft och vatten, så kallade BAT-AEL (Best Available Technique-Associated Emission Levels).
När en BAT-slutsats har publicerats har berörda verksamhetsutövare 4 år på sig innan kraven ska vara uppfyllda. För papper och massa finns t.ex. beslutade BAT-slutsatser sedan slutet av 2014, för stora förbränningsanläggningar kan det komma att hända saker relativt snart, medan för avfallsförbrännarna kvarstår mer arbete innan slutsatserna publiceras.
Läs mer om status på BAT-slutsatserna för respektive bransch här.
Statusrapporter
Syftet med en så kallad statusrapport är att beskriva nuläget med avseende på föroreningar i mark och grundvatten inom en industriemissionsanläggning.
Kravet på att uppföra en statusrapport följer med kravet på att uppfylla en BAT-slutsats och således är det 4 år från publiceringsdatumet som gäller även för statusrapporten. Men kom ihåg att det även kan bli aktuellt att upprätta statusrapport i samband med tillståndsprövning.
Omfattningen på statusrapporten beror mycket på typen av verksamhet och vilka utredningar som har genomförts tidigare. Mer information hittar du här.
Miljöprövningsförordningen SFS 2013:251
SFS 2013:251 har till stor del ersatt SFS 1998:899 och återger alla de verksamhetskoder som finns definierade för miljöfarliga verksamheter. Införandet av Miljöprövningsförordningen medförde vissa förändringar bland koderna, ex. så delades samförbrännare och avfallsförbrännare upp i olika koder. Har du kol på koderna för din verksamhet?
I denna förordning hittar du även förhållningsregler vid ändring av en tillståndspliktig verksamhet och uppförande av en anmälningspliktig verksamhet.
Förordningen om stora förbränningsanläggningar SFS 2013:252
SFS 2013:252 gäller för anläggningar med en installerad tillförd anläggningseffekt på 50 MW eller mer. Det är dock inte alltid glasklart hur denna anläggningseffekt ska fastställas, med hänsyn tagen till skorstensregeln och 15 MW-gränsen. Men detta är vi på EnviLoop proffs på, så tveka inte att höra av dig!
Förordningen ställer krav på uppföljning av utsläpp till luft av NOx, CO, SO2 och stoft, men inte nödvändigtvis genom kontinuerlig mätning och ibland inte alls genom mätning…
För den som tillämpar kontinuerlig mätning för uppföljning av begränsningsvärdena enligt förordningen tillkommer krav på kvalitetssäkring av automatiska mätsystem enligt SS-EN 14181:2014. Glöm då inte funktionskontrollen och kom ihåg att orimliga eller obefintliga kalibreringsfunktioner och kalibrerade mätområden stjälper mer än de hjälper!
Förordningen om förbränning av avfall SFS 2013:253
SFS 2013:253 gäller för de anläggningar som använder avfallsklassade bränslen. Kom ihåg att samma panna aldrig kan omfattas av både SFS 2013:252 och SFS 2013:253, vare sig samtidigt eller växelvis.
Vid förbränning av avfall är kraven mer omfattande ex. med avseende på förbränningstemperatur och uppehållstid. Detta medför att ni kan behöva utföra temperaturmätningar för att bestämma uppehållstiden, samt att ni måste ha rutiner för hur ni ska agera om förbränningstemperaturen plötsligt sjunker.
Även mätkraven är hårdare för den som förbränner avfallsklassade bränslen och för de flesta ska NOx, CO, SO2, stoft, HCl, TOC och HF mätas kontinuerligt, men i vanlig ordning finns vissa möjligheter till undantag och dispenser.
På samma sätt som för stora förbränningsanläggningar ska kvalitetssäkring av automatiska mätsystem genomföras enligt SS-EN 14181:2014.
Direktivet om medelstora förbränningsanläggningar (MCP)
MCP är ett minimidirektiv från EU som är tänkt att ”fånga upp” de mindre förbränningsanläggningar som inte utgör industriemissionsanläggningar.
Arbetet med att implementera MCP i svensk lagstiftning pågår för fullt.
Vad är en medelstor förbränningsanläggning?
Förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt på 1-50 MW definieras i direktivet som ”medelstora”. I direktivet tillämpas dock en skorstensregel som innebär att det kan bli aktuellt att lägga ihop separata pannors effekter för att fastställa anläggningseffekten.
Vilka krav ställer MCP?
Registrering
Alla medelstora förbränningsanläggningar ska registreras. Hur denna registrering kommer att se ut i Sverige återstår att se.
Mätning av emissioner
MCP ställer krav på uppföljning av CO, NOx, SO2 och stoft. Utgångskravet är att utsläppen av dessa parametrar ska följs upp genom periodiska mätningar, men varje medlemsland får även föreskriva krav på kontinuerlig mätning.
Begränsningsvärden
Hur hårda begränsningsvärdena blir beror av anläggningseffekten samt valet av bränsle. Anmärkningsvärt är framförallt att begränsningsvärdet för stoft kommer att ligga på 20-50 mg/m3n tg vid 6 % O2, vilket är hårt för mindre pannor som idag inte har någon annan reningsutrustning än multicyklon. Så en viktig uppmaning till er som är i startgroparna med att uppföra en ny panna är att förbereda er inför de hårda krav som kommer genom att installera el- eller slangfilter.